Beatrice Andersson

Det var en som uppmärksammade för mig att jag inte har bloggat sen innan jul hehe... så min plan är nu att jag ska göra en hel hög med mindre inlägg nu under dom kommande dagarna ( förhoppningsvis) och jag tänkte börja med min road trip till Niagarafallen, Kanada.

Den första helgen i Januari så hade jag en fyra dagars ledighet och om vi är riktigt ärliga här så började jag känna mig lite instängd, jag ville komma ut ur huset. Så efter lite goda råd från min värdfamilj så satte jag mig i bilen, som dom var snälla och lånade ut till mig, och begav mig till Kanada. Helt själv också!

Supertaggad på livet så matar jag av timma efter timma och allt går jättebra. Tills det är dags att svänga av vägen för att tanka och jag hamnar mitt i världens snöstorm... Det var så illa att man fick köra i 40 km/h och enda anledningen till att jag såg bilen som var 20 meter framför mig var för varningsblinkersen som alla bilar hade på. Det är stunder som denna då jag är glad att jag kommer där jag kommer ifrån och faktiskt har upplevt snö förut, kan tänka mig hur folk som är ovana med snö hade reagerat. Efter kanske 45 minuter så var snökaoset äntligen över och jag var vid kanadagränsen.

Området kring Niagarafallen är definitivt bara för turister, det är hotell och dyra restauranger överallt, kasinon och barer fanns det också gott om och im not gonna lie, efter 6 månader i ett land med 21 årsgräns var det väldigt trevligt att komma till Kanada och deras 18 års gräns! Hahah... men höjdpunkten på helgen var ju absolut fallen. Det är svårt att beskriva men du gick som efter en trottoar/gångstig som låg vid en sjö och i denna sjö var det två vattenfall, ett lite mindre och sen Niagarafallen. Det var jätte vackert och superhäftigt att se de i verkligheten men för att vara helt ärlig efter hypen jag hade hört från alla så var det kanske inte sådär jättespeciellt. Jag tror det är för att hemma så har vi sådan tur att vi bor med naturen bara runt knuten och även om det inte går att jämföra så har vi ju trappstegsforsen och alla andra ställen som jag inte kommer på namnen på just nu.... Min poäng är att de som jag har pratat med här bor i en stad och har mest troligt gjort det hela sitt liv så dom är inte van vid naturens skönhet så som jag har blivit. Söndag kom och det var dags att åka hem igen och jag kände att hur efter tre dagar ifrån dom så saknade jag den galna familjen Snyder och alla barnen vilket ledde till ett myskalas när jag kom hem igen hahah.

Så förhoppningsvis så ser ni snart ett till blogginlägg från mig. 

Puss!